Upp -och ner-landet

Sitter vid en dator pa ett hostel strax soder om stan. Fantiseri ihop bokstaverna som fattas. Allting ar sa annorlunda har, de kor bil pa vanster sida, de har sommar nar vi har vinter, de har dag nar vi har natt osv. Aven mina kanslor ar upp -och ner.
Ena stunden kan jag kanna hopp och att allting loser sig, ibland kan jag tom. njuta av min vistelse, sedan blir jag fortvivlad och ledsen for minsta lilla.
Men jag har ingen trygghet, jag bor pa pa ett hostel med just nu tva okanda fransoser, jag har ingenstans att bo och mitt sokande gar ju inte framat precis och jag kanner inte en javel.

Forsokte umgas med lite folk pa Orientation day och festen senare pa kvallen. Men sen inser jag att jag ar mycket aldre an dem eftersom de "just finished high school". Jag ar ett artionde aldre. Suckade och drog darifran.

Letade efter en bankomat och hamnade i en seven eleven-butik dar kassoren talade om att jag hade en bankomat precis bakom mig. Vi snackade ett tag. Han var indier och valdigt fin. Han sa att han markte att jag inte var en tjej fran Melbourne eftersom jag var "so sweet". Jag gick darifran med ett leende.
Det kravs sa lite, och samtidigt sa mycket.
Det var meningen att detta skulle bli ett positivt inlagg.

Gnager

Jag har den där gnagande oron i magen hela tiden, magkänslan som gör sig påmind hela tiden. Det känns inte bra. Det var svårare än jag trodde att få ett boende. Begär inte så mycket, bara ett möblerat rum inte för långt från stan som är mitt, utan att någon påpekar något eller hindrar en från att ta dit vänner.
Tills jag hittar ett boende får hostelkostnaderna rensa mitt bankkonto.

Första dagarna

Ligger som vanligt sömnlös i natten, jag har verkligen fått känna på vad flygning över tidszonerna kan göra med ens kropp och psyke. Jag har gått runt i en dimma större delen av veckan, som att vara full fast man inte är det. Snubbla på ord och tappa bort tankar. Så ligger jag här igen, mitt i natten och inte ett dugg trött. Sov faktiskt i morse mellan 06-11 riktigt skönt första gången sedan jag kom hit. Annars är jag förundrad över att kroppen klarar av så lite sömn, men jag börjar bli riktigt trött på det här nu. Behöver massage också, för jag har grymt ont i ryggen.

Annars har jag hunnit med en del de första dagarna jag varit här; strosat runt ett antal gånger i statskärnan, åkt spårvagn, besökt campuset, redan hittat min favoritaffär och konsumerat ingefära-te och termosmugg, öppnat bankkonto och fixat mobilnummer, haft stresstarm över boende och lagt ut alldeles för mycket pengar på hostel, fixat första bästa boende, saknat min familj fruktansvärt mycket,varit på Victoria Queens Market, ätit kinamat i Chinatown, druckit en sliskig läsk i Botaniska trädgården, funderat över livet, blivit spådd i handen av en skum spanjor, bevittnat ett bröllop och sett fram emot skolstarten!




Botaniska trädgården.

Foto: Kristin Larsson

Pimpat blogg!

Jag har pimpat upp min blogg lite så den ska bli lite roligare att se på, även fast det är innehållet som är viktigast. Kommer att skriva mer ofta så att min famlilj kan läsa om mina bedrivelser och upptåg. Menybilden tog jag igår, fotad in mot stan från en park.
KLockan är 12:03 och nu ska jag stiga upp. frukost?

Det kan nog bli bra det här.

Jag är så trötter och alldeles vimsig i huvudet av sömnbristen men så glader, idag var den bästa dagen hittills här i Melbourne! Jag bestämde mig för att göra så mycket som möjligt idag, verkligen hålla igång och inte lägga mig förrän på kvällen.

Dagen började med att jag tog mot upp till Brunswick Campus där jag ska läsa mina kurser och registrerade mig. Fick hjälp av en snäll tjej att hitta dit, som för övrigt hade en svensk pojkvän. Ett bra exempel på den otroliga gästvänligheten. Registeringen gick fort och det kändes bra att vara på campus-området. För övrigt skiljer sig stadsdelen Brunswick från citykärnan, det är som en liten småstad i staden. Melbourne är känt för att ha uppdelade stadsdelar som skiljer sig från varandra, vilket jag tycker är häftigt.

Här gjorde sig sömnbristen påmind och jag kunde lugnt där och då ha somnat stående på biblioteket i building 512, men snabbt halsade jag en sprite och tog spårvagnen tillbaka in till stan. Där öppnade jag ett bankkonto och skaffade ett australienskt mobilnummer (noga att påpeka här är att jag uppmärksammade att killen på vodafone var söt, alltså var jag inte alltför borta vid just det tillfället).
Sedan mötte jag upp Linda på stan, en tjej som jag är flyktigt bekant med genom jobbet och som råkar befinna sig just här i stan. Vi strosade ner för St Swanston Street och Linda hittade en liten tvärgata där det fanns många små restauranger längs båda sidorna hela vägen gatan ner, och i mitten trängdes bord och stolar med människorna. Ljudnivån var hög, maten ok och sällskapet mycket trevligt. Det var trevligt att för det första prata svenksa, sedan med någon man känner igen och vet hur man känner sig just nu.

Efter maten gick vi ner mot bron vid Flander´s station till ett kafé och satte oss med en kaffe och lemonad. Här var det lugnt och skönt att sitta och prata vid vattnet.
En assuie med rosa klänning och lila peruk sjöng under sin svensexa en låt från the muppet show för oss påtvingad av sina kamrater. Som tack för att vi lyssnade på hans usla sång som han sa bjöd han oss på varsin öl. Bara så där, utan några baktankar. De verkar härliga de här människorna, de krånglar inte till saker och ting, de bara är. Så får man alltid tillbaka ett "have a nice day, cheers".
Det kan nog bli bra det här.




Där satt vi och bedrev ett tag. Kafét vid bron jag inte minns namnet på men jag vet att den byggdes 1888.Bron alltså.

Foto: Kristin Larsson

Arrived

Har snart befunnit mig i Melbourne i 2 dygn. Kom fram efter en 24 h lång och jobbig resa, så trött att jag snubblade ut ur sista bagage-kontrollen och det var personalen såklart tvungen att påpeka. Bestämde mig ganska snabbt att hata Bangkoks flygplats just för att den är så ofantligt stor och opersonlig. Fast flygplatser är jävligt opersonliga, plan också för den delen. Jag tycker inte om att flyga.
Även fast jag inte stadgat mig än här mår jag bättre än första natten jag kom, fortfarande jetlaggad.

Har hunnit med att se lite av den centrala delen av stan. Var idag på Queens Victoria Market som en stor marknadsplats där man kan köpa allt från kläder, skor, prylar, grönsaker och kött till ett mycket billigare pris än affärerna. Jag köpte bananer, bröd, godis och intog en underbar smoothie! Smoothie-gubben tittade lite besviket på mig och sa:"i thought all swedish girls where blond and tall". Jag log och då log han också, tokigt det där. De känner till ABBA och IKEA annars så vet de inte så mycket om Sverige förutom att det är kallt och väldigt rent. Ja, det är väldigt rent och sterilt i Sverige jämfört med här nere. Det är inte smutsigt, lite mer avslappnad bara.
Sen hann jag även inta en stor portion kyckling med cashewnötter i Chinatown för ca 47 kronor. Mätt och trött rulta jag därifrån och tillbaka hit till hostlet. Nu ska jag tvätta av mig all svett och skit, för det är varmt här och jag går runt och känner mig halvskabbig mest hela tiden.
Imorgon ska jag till mitt campus vid universitetet och registrera mig, det ser jag fram emot. Jag ser även fram emot att hitta ett hem här, en trygg punkt i tillvaron.





Chinatown.


En liten del av stora Queens Victoria Market.


På denna gata bor jag just nu fast längre upp.


Foto:Kristin Larsson.

Avsked undanbedes

Jag ogillar avsked starkt. Jag hatar när saker lider mot sitt slut. Livets rutiner trasas sönder och jag är en otoligt rutin-älskande person.
Jag gör mitt allra bästa för att inte börja storböla inför mina arbetskamrater så jag vill inte ens tänka på hur det kommer att bli när jag säger adjö till min familj. Jag gillar inte frasen "Hej då". Den är ful, ungefär som om man inte kommer ses igen. Jag vill ju ses igen, vilket vi kommer att göra. Så istället för "Hej då" så säger jag "Vi ses"!

Resfeber

Så står man där mitt i vardagen och gör någon vanlig vardags-syssla och för en hundradels-sekund inser man att snart kommer ens liv att förändras. Resfebern kommer smygande och i mina drömmar panikringer jag till Arlanda och ber dem vänta in mig medans jag panikpackar och försöker fundera ut hur jag snabbast ska ta mig till Arlanda på 35 minuter, eller så drabbas jag av svår influensa och måste sjukskriva mig under en lång tid och är därför tvungen att skjuta upp flytten till nästa skolstart vilket ett halvår senare.
Jag ska inte resa någonstans, jag ska ju faktiskt flytta dit.

Inatt drömde jag att jag hade en liten taxvalp. Valpen blev skadad så att den hade ett stort hål vid käften. Jag var så rädd att den lilla skulle dö men veterinären lappade ihop den som tur var.

Jag jobbar en vecka till, det märks och känns.Men när allt kommer omkring så ska ju det här bli helt fantastiskt. Trots resfeber.

offline

Det är vad man blir när man varken har tillgång till internet eller tv i sitt hem. Eller hem och hem, där jag bor känns mest som en opersonlig övernattningslägenhet bestående av en madrass, ett bord och en stol. Stolen tog jag dit själv.
Jag har flyttat från kära Sundbyberg och inser hur flexibel man är som människa, jaha nu är jag här igen. Ett bra steg ändå tror jag, för nu går jag bara och väntar på att få lämna lägenheten i vasastan, lämna Stockholm och Sverige. 2009 kommer att bli fett och jag är så glad att få starta upp ett nytt liv i ett annat land där ingen känner mig och jag kan börja om från början.
Så i väntan på avgång huserar jag i vasastan och beger mig nog till stadsbiblioteket då och då för att koppla upp mig.

"Stupid!"

Den här är oslagbar! Hae hae haee!

Mot ljusare tider

Även fast saknaden av internet är stor hemma och "det är som att bo i ett u-land utan internet" som Anna uttrycker det, jag bara har varit hemma i Värmland i 24 h och firat jul för plikten kallar och det är mörkt och trist ute för snö existerar inte längre ner i landet, så är det något som är klart: Vi går mot ljusare tider!
Jajamänsen, för några dagar sedan var det vintersolstånd och det betyder att årets mörkaste, mest tråkiga och pissiga dag har passerat. Bra för mig och alla andra som älskar ljus.
Och snart sitter jag där utan att jag förstår vart väntan tog vägen på stranden i Melbourne i 30 graders värme och lapar sol.


Melbourne Beach
Foto:www.kirbycollins.com

Avokadofarm

Jason Mraz har en avokadofarm! Respekt!
Även intressant i insalget är när han berätter om naturlig, icke-procceserad mat.




avakadoooo!

Ord som värmer

Det behövs inte så mycket för att få en annan människa att bli berörd. Man brukar märka när människor verkligen menar det de säger till en, varje ord är naturligt och sant.
En kollega sa häromdan: "Du kommer verkligen bli saknad här när du åker, verkligen sååå saknad. Det kommer bli så tomt. Det är så coolt det du gör."
Sådant värmer att höra.

Jag har aldrig tänkt på det förut, men jag kommer att sakna alla min arbetskollegor så otroligt mycket. Det är ändå de som jag spenderar den största delen av min vakna tid med och som jag skrattar tillsammans med varje dag.

Kroppen min är trött nu, hårt jobb och dåligt med energi tar ut sin rätt. Blir nog ljusterapi snart igen.

Om 3 veckor flyttar jag från Sundbyberg och förflyttar mig in till ett välkänt gammalt ställe i Vasastan under mina sista 6 veckor i Sverige. Det rensas här i lägenheten och det är väldigt skönt. Att göra sig av med saker gör en beredd för nya saker och upplevelser. Allt jag äger kommer snart att rymma en resväska och 2 bananlådor och det känns otroligt tillfredsställande när jag tänker på det.
I och med flytten in till stan kommer jag nog att förstå och kunna göra mig mer beredd på min stora flytt och allt vad det innebär. Det är trots allt en stor sak för mig, ett äventyr och nystart i mitt liv.

Details in the fabric

Are the details in the fabric
Are the things that make you panic
Are your thoughts results of static cling?

Are the things that make you blow
Hell, no reason, go on and scream
If you're shocked it's just the fault
Of faulty manufacturing.

Hold your own
And know your name
And go your own way

- Jason Mraz & James Morrison

Vad är det för dag idag?

Att vara på jobbet dygnet runt gör att man förlorar tidsuppfattningen totalt. Jobbar på ett butiksprojekt i Uppsala sedan 3 dagar tillbaka och pendlar 4 timmar per dag, känns som om jag jobbat ungefär 2 veckor på dom dagarna. När man inte ser dagens ljus eller har samma dygnsrutiner frågar man sig ibland vad det kan vara för dag idag. Idag var jag säker på att det var fredag. Det är lördag idag. Jag har varit hemma cirka 3 timmar, det känns som om jag varit hemma 1 dag och samtidigt ingenting. Konstigt. Imorgon är jag ledig, jag ska sova länge och sen se dagsljuset för första gången på 4 dagar.

Preliminärbokad

Igår perliminärbokade jag min biljett till mitt nya liv! Fann en riktigt bra biljett med bara ett byte i Bangkok, reser med Thai airways och de ska tydligen vara bra så det känns väldigt fint.
Åker 14 februari från Arlanda mitt på dagen och landar i Melbourne på kvällen dagen efter, 10 timmar förlorade och fett jetlaggad!

And there was light...

Min energinivå runt vinterhalvåret ligger långt under godkänd nivå och efter några sjukliga dagar pallade jag iväg mot Hornstull för att förhoppningsvis återhämta lite energi.
Iglo vid Horsntull är Stockholms enda(?) ljuscafé. Här kan man äta lunch, fika eller bara som jag sitta och läsa under en timme medans man är omringad av ljus. Rummet går helt i vitt och man har även på sig en vitt rock. Förlorade tidsuppfattningen lite, satt där cirka 1 h 15 min, ja det behövde jag. Defintivt ett skönt avbrott i den mörka vardagen, har bestämt att jag kommer gå dit regelbundet nu under vintern. Energibomba min själ med ljus.

November

Årets mest sunkigaste och tråkigaste månad. Du tar min energi och gör mig till en håglös varelse med noll livsglädje. Du vägrar visa sol och värme och gör mig därför till en sjuk varelse som kämpar mot sjukdomar och sjukdagar. Varenda jävla år kommer du tillbaka och gör samma sak.

Jag hatar dig innerligt, hela du och hela vintern. Du är knappt värd detta inlägg.

Frånvaro av ljus

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!

Svårt att beskriva med ord vad jag känner, vet inte om det går men känslor jag gått igenom under eftermiddagen är glädje, sorg, lycka, panik, lättnad, frustration, lugn och rädsla men framförallt förväntan om något gott och nytt i livet!
Jag kom in!!!! Jag fick en plats på universitetet i Melbourne!!!!!!
Så otroligt glad är jag...WOOOHOOOOO!!!!! Jag är fan bäst asså!!!!
Måste bara smälte det här och förstå innebörden av det hela. Det blir bra, det blir det alltid.

Väntar och förväntar

Att gå och vänta på något som jag inte längre kan påverka är riktigt jobbigt. Jag vill veta nu! Helst igår. Jag talar om studibeskedet från universitetet i Melbourne. Jag borde få besked vilken dag som helst nu, innan en vecka bör jag ha beskedet, och jag bävar lite inför det där samtalet. Jag måste planera utifrån det beskedet, vad kommer att bli nästa steg i livet?
Självklart vill jag ha ett positivt besked och jag förväntar mig att jag kommer att få det. Hur som helst kommer jag att gråta, sedan för vi se om det blir av glädje eller av sorg.

Universum vet att jag vill detta, visa mig det nu.