Det kan nog bli bra det här.

Jag är så trötter och alldeles vimsig i huvudet av sömnbristen men så glader, idag var den bästa dagen hittills här i Melbourne! Jag bestämde mig för att göra så mycket som möjligt idag, verkligen hålla igång och inte lägga mig förrän på kvällen.

Dagen började med att jag tog mot upp till Brunswick Campus där jag ska läsa mina kurser och registrerade mig. Fick hjälp av en snäll tjej att hitta dit, som för övrigt hade en svensk pojkvän. Ett bra exempel på den otroliga gästvänligheten. Registeringen gick fort och det kändes bra att vara på campus-området. För övrigt skiljer sig stadsdelen Brunswick från citykärnan, det är som en liten småstad i staden. Melbourne är känt för att ha uppdelade stadsdelar som skiljer sig från varandra, vilket jag tycker är häftigt.

Här gjorde sig sömnbristen påmind och jag kunde lugnt där och då ha somnat stående på biblioteket i building 512, men snabbt halsade jag en sprite och tog spårvagnen tillbaka in till stan. Där öppnade jag ett bankkonto och skaffade ett australienskt mobilnummer (noga att påpeka här är att jag uppmärksammade att killen på vodafone var söt, alltså var jag inte alltför borta vid just det tillfället).
Sedan mötte jag upp Linda på stan, en tjej som jag är flyktigt bekant med genom jobbet och som råkar befinna sig just här i stan. Vi strosade ner för St Swanston Street och Linda hittade en liten tvärgata där det fanns många små restauranger längs båda sidorna hela vägen gatan ner, och i mitten trängdes bord och stolar med människorna. Ljudnivån var hög, maten ok och sällskapet mycket trevligt. Det var trevligt att för det första prata svenksa, sedan med någon man känner igen och vet hur man känner sig just nu.

Efter maten gick vi ner mot bron vid Flander´s station till ett kafé och satte oss med en kaffe och lemonad. Här var det lugnt och skönt att sitta och prata vid vattnet.
En assuie med rosa klänning och lila peruk sjöng under sin svensexa en låt från the muppet show för oss påtvingad av sina kamrater. Som tack för att vi lyssnade på hans usla sång som han sa bjöd han oss på varsin öl. Bara så där, utan några baktankar. De verkar härliga de här människorna, de krånglar inte till saker och ting, de bara är. Så får man alltid tillbaka ett "have a nice day, cheers".
Det kan nog bli bra det här.




Där satt vi och bedrev ett tag. Kafét vid bron jag inte minns namnet på men jag vet att den byggdes 1888.Bron alltså.

Foto: Kristin Larsson