Sitter vid en dator pa ett hostel strax soder om stan. Fantiseri ihop bokstaverna som fattas. Allting ar sa annorlunda har, de kor bil pa vanster sida, de har sommar nar vi har vinter, de har dag nar vi har natt osv. Aven mina kanslor ar upp -och ner.
Ena stunden kan jag kanna hopp och att allting loser sig, ibland kan jag tom. njuta av min vistelse, sedan blir jag fortvivlad och ledsen for minsta lilla.
Men jag har ingen trygghet, jag bor pa pa ett hostel med just nu tva okanda fransoser, jag har ingenstans att bo och mitt sokande gar ju inte framat precis och jag kanner inte en javel.
Forsokte umgas med lite folk pa Orientation day och festen senare pa kvallen. Men sen inser jag att jag ar mycket aldre an dem eftersom de "just finished high school". Jag ar ett artionde aldre. Suckade och drog darifran.
Letade efter en bankomat och hamnade i en seven eleven-butik dar kassoren talade om att jag hade en bankomat precis bakom mig. Vi snackade ett tag. Han var indier och valdigt fin. Han sa att han markte att jag inte var en tjej fran Melbourne eftersom jag var "so sweet". Jag gick darifran med ett leende.
Det kravs sa lite, och samtidigt sa mycket.
Det var meningen att detta skulle bli ett positivt inlagg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar