"Här råder järnhård disciplin. Vi befinner oss i ett dödsläger. Det är en öde ö. Människor finns inte här för att leva. De är här för att finna sin död, förr eller senare. Liv har ingen plats här. Detta är en dödens boning.."
Av judiska fången Zalmen Gradowski, ur boken "Auschwitz, En dödens boning" från Birkenau State Museum.
Att beskriva känslan av att vara på en plats där 1½ miljon människor har dött genom mord, tortyr, svält eller fysisk utmattning är mycket svårt. Känslan att gå omkring där är oerhört surrealistisk, tragisk, tung, svår att greppa och svårt att förstå. Kan inte förstå. Huvudet är otroligt tungt och hela min energi känns dränerad och bortflugen, inte förrän jag befinner mig 10 mil bort tillbaka i Krakow lättas mitt tunga huvud. Att ens försöka se annat än ledsen ut här är befängt. Döden är hela tiden närvarande här. När vi under guidens uppsikt stiger ner i källaren till byggnad nr 11, även kallad "Dödsblocket" är den dåliga energin som mest påtaglig. Här finns rester kvar av så kallade straffceller på 90x90 cm. 4-5 fångar kunde stå inspärrade här, hårt arbetande under dagen och inlåsta på natten. 20 sömnlösa dagar och nätter klarade sig en fånge längst här, förklarar guiden.
Våran fina guide tar oss runt huvudlägret Auschwitz I, vartenda ord hon säger tar jag till mig och hon förklarar allting mycket pedagogiskt och alltid med sorg i rösten. Ibland darrar hennes röst lite extra.
Koncentrationslägret i staden Auscwitz var indelad i flera olika läger. Auschwitz I är det mest kända och känt som huvudlägret. Birkenau Auschwitz II befinner sig 3 km från huvudlägret, och är det sista stoppet på våran guidade tur. Detta läger är 20 gånger större än det första och barack efter barack breder ut sig över det stora fältet som känns oändligt. Allra längst bort långt över fältet befann sig gaskamrarna förklarar guiden. Tyskarna förstörde dem i hopp om att utrota bevis när de insåg att de var på väg att förlora kriget. Det finns idag endast en mindre gaskammare kvar i Auscwitz I.
I Auscwitz II Birkenau finns den ökända dödsporten där fångarna fördes igenom direkt med tåg och ut på avlastningsrampen inne i lägret för att selekteras upp. Inte många kom levande härifrån.
Jag avslutar med de sista gripande orden från guiden:
"The museum Auschwitz was set up at 1947 so the world could always remember. But as you see today we did not learn anything."
Auschwitz I. Lägerporten med texten "Arbeit macht frei" (arbete skall göra dig fri).
Auschwitz I. Dubbla elstängsel och hård bevakning gjorde det omöjligt att rymma.
Auschwitz I. Skylt med texten "Halt! Stoj!" Att passera denna skylt innebar döden.
Auschwitz II Birkenau. Dödsporten där järnvägsspåret gick direkt in i lägret.
Auschwitz II Birkenau. En av träbarackarna där fångarna sov och trängdes, frångtagna alla mänskliga rättigheter.
Foto: Kristin
1 kommentar:
Vad fin skrivet! Ja, det var verkligen en pärs, många känslor och otroligt emotionell och jobbig upplevelse att vara där! Men jag är glad att vi gjorde't, fast vi nog inte ens kan föreställa oss det lidandet som de människor som gick under de fruktansvärda förhållandena fick utstå. Kram!
Skicka en kommentar