Det kanske är så att jag är ensam. Inte ett par. Ensam. Själv.
Har länge funderat på denna hets om att man alltid måste vara två.
Normen och att följa alla andra säger vi eviga singlar.
Krävande och rädsla för tvåsamhet säger par.
Kanske ligger det något i båda och kanske har båda rätt.
Krav och påverkan från olika håll.
Själv tror jag att en del som lever i parsamhet endast tror att man kan bli hel om man är två. Att det måste till en till person så att du blir hel, som om du vore halv innan och måste leva genom någon annan eftersom ditt eget jag är för krävande att hantera ensamt.
Jag satsar på att jobba på att inte känna att man inte måste ha någon annan för att bli 1. För det som har varit var och var inte alltid så bra, och det som kommer kanske aldrig någonsin mera blir.
Då är det bra om man kommit till ro.
2 kommentarer:
Hallååååå, varför har du försvunnit från facebookeee??
Köp Frida i butik, för där finns en intervju jag gjort med en popstjärna. Pussss
Jag kände starkt för det. Vill inte identifieras genom fb, var inte genuint för mig.
Skicka en kommentar