Hem.

Jag har beslutat för att återvända hem.
Hem.

När man befinner sig i ett annat land är det som att börja om från början, som att bli barn på nytt. Allting är främmande, människor beter sig på ett annorlunda sätt och inte bara språket utan även sättet att konversera är annorlunda. Därav kan man få en känsla av att man förlorar sig själv, fast det gör man inte, man blir bara ett barn på nytt.

Det är så fint egentligen, jag är så nöjd över min tid här. Ingenting var som jag hade förväntat mig men det gör inget. Först trodde jag att jag inte lärt mig något om mig själv, men det har jag för jag känner mig nästan 5 år äldre mentalt. Den känslomässiga upp-och-ner berg-och-dalbana som jag genomgick är känslor som jag normalt genomgår under 5 års tid. Svårt att förklara kanske. Det som inte dödar en gör en starkare.

Jag har lärt mig att jag är starkt kapabel till att bli textildesigner, och jag kommer definitivt att fortsätta mina studier på Textilhögskolan i Borås i framtiden. Jag har bra grunder och mycket mer kunskap för nu. Jag har lärt mig att vara ödmjuk mot mig själv och andra människor, och att inte ställa så höga krav på mig själv. Jag har lärt mig att stress dödar kreativitet. Jag har lärt mig att folk tycker om mig för den jag är (min bästa kompis i klassen nästan grät när jag sa att jag skulle återvända hem). Jag har lärt mig att vara modig. Jag ser inte längre världen som något outforskat, jag kan åka vart jag vill när jag vill, hela världen finns där framför oss alla.
Kanske var det här min resa, min inre resa.

Jag ska ta vara på min sista tid här i Australien, det känns som om jag äntligen kan slappna av och få vara turist nu.
Om jag skulle göra det igen? Anytime!

Och jag saknar min familj.

Puss.



Inte hem. Borta. Någon km från där jag bor.

Foto: Kristin Larsson