Helning

11 Juni är det magiska datumet för mig, sista inlämningen i skolan och då jag äntligen kan njuta av mina sista dagar här i Australien. Tiden här för mig har varit en av de mest påfrestande i mitt liv, både psykiskt och fysiskt. Jag vill inte säga att det är på grund av...eftersom alla har vi ansvar för våra handlingar..utan jag säger att jag har haft svårt att hantera alla nya situationer. Jag har inte tagit hand om mig själv tillräckligt, det har blivit mycket fel mat (mycket godis och snabbmat som man alltid äter på väg nånstans) sena studiekvällar/nätter och ingen fritid alls. Har kommit till en punkt där min fysik har totalkraschat, de senaste veckorna har jag blivit sjukt illamående varje gång jag ätit och har nu börjat med ”baskost” igen. Denna baskost består sammanfattningsvis av ca 30 produkter som risprodukter (rismjölk, ris, risgryn), vitt kött, glutenfritt bröd och pasta, och vissa grönsaker. Mjölkprodukter, friterat, godis, lök osv är bannlyst. Har ätit detta i två dagar och mår bra hittills så det fungerar ju. Man rasar väldigt mycket i vikt av denna diet (kan ju rekommenderas för de som vill det), men valet jag har nu är att äta denna kost eller att inte äta alls. Stress gör en sjuk. Garanterat. Just nu gör jag bara det som krävs av mig i skolan, vill få godkänt, få mina betyg och åka hem. I slutändan går alltid hälsan före allt annat.



Nyttigaste middagen jag ätit på länge

Slutspurten!

Två veckor kvar i skolan, 4 arbeten att lämna in och sjukt mycket att göra! Speciellt orlolig för ett projekt, har någon sorts redovisning på fredag och jag har gjort NADA, När fan ska jag ha tid när allt annat ska göras samtidigt som vi har lektioner? Gaaah! Inte vill man ge upp heller nu, vill ju ha betyg för allt mitt arbete under terminen.
Stress är inte bra..stress orsakar dåliga matvanor, dålig hy, kaotiskt tarmsystem, sömnbrist och ryggont.
När det här är över ska jag vila.

Hem.

Jag har beslutat för att återvända hem.
Hem.

När man befinner sig i ett annat land är det som att börja om från början, som att bli barn på nytt. Allting är främmande, människor beter sig på ett annorlunda sätt och inte bara språket utan även sättet att konversera är annorlunda. Därav kan man få en känsla av att man förlorar sig själv, fast det gör man inte, man blir bara ett barn på nytt.

Det är så fint egentligen, jag är så nöjd över min tid här. Ingenting var som jag hade förväntat mig men det gör inget. Först trodde jag att jag inte lärt mig något om mig själv, men det har jag för jag känner mig nästan 5 år äldre mentalt. Den känslomässiga upp-och-ner berg-och-dalbana som jag genomgick är känslor som jag normalt genomgår under 5 års tid. Svårt att förklara kanske. Det som inte dödar en gör en starkare.

Jag har lärt mig att jag är starkt kapabel till att bli textildesigner, och jag kommer definitivt att fortsätta mina studier på Textilhögskolan i Borås i framtiden. Jag har bra grunder och mycket mer kunskap för nu. Jag har lärt mig att vara ödmjuk mot mig själv och andra människor, och att inte ställa så höga krav på mig själv. Jag har lärt mig att stress dödar kreativitet. Jag har lärt mig att folk tycker om mig för den jag är (min bästa kompis i klassen nästan grät när jag sa att jag skulle återvända hem). Jag har lärt mig att vara modig. Jag ser inte längre världen som något outforskat, jag kan åka vart jag vill när jag vill, hela världen finns där framför oss alla.
Kanske var det här min resa, min inre resa.

Jag ska ta vara på min sista tid här i Australien, det känns som om jag äntligen kan slappna av och få vara turist nu.
Om jag skulle göra det igen? Anytime!

Och jag saknar min familj.

Puss.



Inte hem. Borta. Någon km från där jag bor.

Foto: Kristin Larsson

North Melbourne

Häromdagen var det kaos i kollektivtrafiken som vanligt och jag bestämde mig för att gå en promenad vid North Melbourne där jag befann mig istället för att sucka och trängas bland hundratals människor. Solen höll på att gå ner, och detta område visade sig vara väldigt lugnt och fint. Det var så himla fridfullt och skönt att gå här, bara några minuter från all hets. Jag gick sakta och lyssnade på fin musik i min ipod och kände mig allmänt avslappnad. Området ligger inte helt otippat strax norr om stan, jag bor en tågstation härifrån och sen 3 km med buss.
Tog några bilder, dock med mobilkamera så det är inte den bästa kvalitén.
















Foto: Kristin Larsson

Whatever!

Finns inte så mycket att säga angående detta..titta på ungens ansikts-uttryck! Kiknar av skratt varje gång jag tittat på detta, nu undrar jag bara om man kan adoptera denna härliga skitunge?

En rolig grej..

..som hände för några veckor sedan. Jag är på väg till tågstationen för att bege mig hem från skolan, och hör plötsligt tåget tuta en bit bort (på ett sådant där gammaldags sätt, eftersom allt är gammalt här). Börja småspringa eftersom jag inte har lust att vänta 20 minuter på nästa tåg , medans mannen som skyndar bredvid mig nynnar:

" I hear that train is commin"

Jag skrattar och säger vidare:

"It´s rolling around the bend"..

Sen citerar vi Johhny Cash-låtar medans vi småspringer till tåget. Det var roligt, lite sädår "man skulle varit där".

Här kommer den riktiga fine beten:

Att väva

Jag trodde aldrig att jag seriöst skulle ens fundera på att bli textildesigner specialiserad på Väv. Man kan välja att specialisera sig på stickning, väv eller tryck, och många väljer tryck vilket jag också var helt säker på att jag skulle göra utan att ens ha testat det än. Men efter väv-kursen kan jag säga att väv ligger väldigt bra till i det valet vi ska göra i årskurs 2. Om man jämför med stickning så var stickning väldigt krångligt och stressande (det hände bla att man tappade hela stickbiten av maskinen och fick börja om från början) medans vävning är otroligt avslappnande och roligt! Nästan som terapi. Det tog oss 2 personer, 2 lektioner och 2 dagar att få garnet på vävmaskinen förberett för väv, men när man sedan börjar väva kan inte biten ramla av som i stickning. Det finns även mer möjligheter med väv än man tror, man kan använda det i kläddesign, heminredning och accessoarer, inte bara som en dekorativ väggbeklädnad alltså.
Synd att vårat campus är stängd under helgen, hade behövt lite terapeutisk vävning just nu.



Varptrådarna som tar sin tid att trä på



Själva väven


Foto:Kristin Larsson