Upp -och ner-landet

Sitter vid en dator pa ett hostel strax soder om stan. Fantiseri ihop bokstaverna som fattas. Allting ar sa annorlunda har, de kor bil pa vanster sida, de har sommar nar vi har vinter, de har dag nar vi har natt osv. Aven mina kanslor ar upp -och ner.
Ena stunden kan jag kanna hopp och att allting loser sig, ibland kan jag tom. njuta av min vistelse, sedan blir jag fortvivlad och ledsen for minsta lilla.
Men jag har ingen trygghet, jag bor pa pa ett hostel med just nu tva okanda fransoser, jag har ingenstans att bo och mitt sokande gar ju inte framat precis och jag kanner inte en javel.

Forsokte umgas med lite folk pa Orientation day och festen senare pa kvallen. Men sen inser jag att jag ar mycket aldre an dem eftersom de "just finished high school". Jag ar ett artionde aldre. Suckade och drog darifran.

Letade efter en bankomat och hamnade i en seven eleven-butik dar kassoren talade om att jag hade en bankomat precis bakom mig. Vi snackade ett tag. Han var indier och valdigt fin. Han sa att han markte att jag inte var en tjej fran Melbourne eftersom jag var "so sweet". Jag gick darifran med ett leende.
Det kravs sa lite, och samtidigt sa mycket.
Det var meningen att detta skulle bli ett positivt inlagg.

Gnager

Jag har den där gnagande oron i magen hela tiden, magkänslan som gör sig påmind hela tiden. Det känns inte bra. Det var svårare än jag trodde att få ett boende. Begär inte så mycket, bara ett möblerat rum inte för långt från stan som är mitt, utan att någon påpekar något eller hindrar en från att ta dit vänner.
Tills jag hittar ett boende får hostelkostnaderna rensa mitt bankkonto.

Första dagarna

Ligger som vanligt sömnlös i natten, jag har verkligen fått känna på vad flygning över tidszonerna kan göra med ens kropp och psyke. Jag har gått runt i en dimma större delen av veckan, som att vara full fast man inte är det. Snubbla på ord och tappa bort tankar. Så ligger jag här igen, mitt i natten och inte ett dugg trött. Sov faktiskt i morse mellan 06-11 riktigt skönt första gången sedan jag kom hit. Annars är jag förundrad över att kroppen klarar av så lite sömn, men jag börjar bli riktigt trött på det här nu. Behöver massage också, för jag har grymt ont i ryggen.

Annars har jag hunnit med en del de första dagarna jag varit här; strosat runt ett antal gånger i statskärnan, åkt spårvagn, besökt campuset, redan hittat min favoritaffär och konsumerat ingefära-te och termosmugg, öppnat bankkonto och fixat mobilnummer, haft stresstarm över boende och lagt ut alldeles för mycket pengar på hostel, fixat första bästa boende, saknat min familj fruktansvärt mycket,varit på Victoria Queens Market, ätit kinamat i Chinatown, druckit en sliskig läsk i Botaniska trädgården, funderat över livet, blivit spådd i handen av en skum spanjor, bevittnat ett bröllop och sett fram emot skolstarten!




Botaniska trädgården.

Foto: Kristin Larsson

Pimpat blogg!

Jag har pimpat upp min blogg lite så den ska bli lite roligare att se på, även fast det är innehållet som är viktigast. Kommer att skriva mer ofta så att min famlilj kan läsa om mina bedrivelser och upptåg. Menybilden tog jag igår, fotad in mot stan från en park.
KLockan är 12:03 och nu ska jag stiga upp. frukost?

Det kan nog bli bra det här.

Jag är så trötter och alldeles vimsig i huvudet av sömnbristen men så glader, idag var den bästa dagen hittills här i Melbourne! Jag bestämde mig för att göra så mycket som möjligt idag, verkligen hålla igång och inte lägga mig förrän på kvällen.

Dagen började med att jag tog mot upp till Brunswick Campus där jag ska läsa mina kurser och registrerade mig. Fick hjälp av en snäll tjej att hitta dit, som för övrigt hade en svensk pojkvän. Ett bra exempel på den otroliga gästvänligheten. Registeringen gick fort och det kändes bra att vara på campus-området. För övrigt skiljer sig stadsdelen Brunswick från citykärnan, det är som en liten småstad i staden. Melbourne är känt för att ha uppdelade stadsdelar som skiljer sig från varandra, vilket jag tycker är häftigt.

Här gjorde sig sömnbristen påmind och jag kunde lugnt där och då ha somnat stående på biblioteket i building 512, men snabbt halsade jag en sprite och tog spårvagnen tillbaka in till stan. Där öppnade jag ett bankkonto och skaffade ett australienskt mobilnummer (noga att påpeka här är att jag uppmärksammade att killen på vodafone var söt, alltså var jag inte alltför borta vid just det tillfället).
Sedan mötte jag upp Linda på stan, en tjej som jag är flyktigt bekant med genom jobbet och som råkar befinna sig just här i stan. Vi strosade ner för St Swanston Street och Linda hittade en liten tvärgata där det fanns många små restauranger längs båda sidorna hela vägen gatan ner, och i mitten trängdes bord och stolar med människorna. Ljudnivån var hög, maten ok och sällskapet mycket trevligt. Det var trevligt att för det första prata svenksa, sedan med någon man känner igen och vet hur man känner sig just nu.

Efter maten gick vi ner mot bron vid Flander´s station till ett kafé och satte oss med en kaffe och lemonad. Här var det lugnt och skönt att sitta och prata vid vattnet.
En assuie med rosa klänning och lila peruk sjöng under sin svensexa en låt från the muppet show för oss påtvingad av sina kamrater. Som tack för att vi lyssnade på hans usla sång som han sa bjöd han oss på varsin öl. Bara så där, utan några baktankar. De verkar härliga de här människorna, de krånglar inte till saker och ting, de bara är. Så får man alltid tillbaka ett "have a nice day, cheers".
Det kan nog bli bra det här.




Där satt vi och bedrev ett tag. Kafét vid bron jag inte minns namnet på men jag vet att den byggdes 1888.Bron alltså.

Foto: Kristin Larsson

Arrived

Har snart befunnit mig i Melbourne i 2 dygn. Kom fram efter en 24 h lång och jobbig resa, så trött att jag snubblade ut ur sista bagage-kontrollen och det var personalen såklart tvungen att påpeka. Bestämde mig ganska snabbt att hata Bangkoks flygplats just för att den är så ofantligt stor och opersonlig. Fast flygplatser är jävligt opersonliga, plan också för den delen. Jag tycker inte om att flyga.
Även fast jag inte stadgat mig än här mår jag bättre än första natten jag kom, fortfarande jetlaggad.

Har hunnit med att se lite av den centrala delen av stan. Var idag på Queens Victoria Market som en stor marknadsplats där man kan köpa allt från kläder, skor, prylar, grönsaker och kött till ett mycket billigare pris än affärerna. Jag köpte bananer, bröd, godis och intog en underbar smoothie! Smoothie-gubben tittade lite besviket på mig och sa:"i thought all swedish girls where blond and tall". Jag log och då log han också, tokigt det där. De känner till ABBA och IKEA annars så vet de inte så mycket om Sverige förutom att det är kallt och väldigt rent. Ja, det är väldigt rent och sterilt i Sverige jämfört med här nere. Det är inte smutsigt, lite mer avslappnad bara.
Sen hann jag även inta en stor portion kyckling med cashewnötter i Chinatown för ca 47 kronor. Mätt och trött rulta jag därifrån och tillbaka hit till hostlet. Nu ska jag tvätta av mig all svett och skit, för det är varmt här och jag går runt och känner mig halvskabbig mest hela tiden.
Imorgon ska jag till mitt campus vid universitetet och registrera mig, det ser jag fram emot. Jag ser även fram emot att hitta ett hem här, en trygg punkt i tillvaron.





Chinatown.


En liten del av stora Queens Victoria Market.


På denna gata bor jag just nu fast längre upp.


Foto:Kristin Larsson.

Avsked undanbedes

Jag ogillar avsked starkt. Jag hatar när saker lider mot sitt slut. Livets rutiner trasas sönder och jag är en otoligt rutin-älskande person.
Jag gör mitt allra bästa för att inte börja storböla inför mina arbetskamrater så jag vill inte ens tänka på hur det kommer att bli när jag säger adjö till min familj. Jag gillar inte frasen "Hej då". Den är ful, ungefär som om man inte kommer ses igen. Jag vill ju ses igen, vilket vi kommer att göra. Så istället för "Hej då" så säger jag "Vi ses"!