1+1=1?

Det kanske är så att jag är ensam. Inte ett par. Ensam. Själv.
Har länge funderat på denna hets om att man alltid måste vara två.
Normen och att följa alla andra säger vi eviga singlar.
Krävande och rädsla för tvåsamhet säger par.

Kanske ligger det något i båda och kanske har båda rätt.
Krav och påverkan från olika håll.

Själv tror jag att en del som lever i parsamhet endast tror att man kan bli hel om man är två. Att det måste till en till person så att du blir hel, som om du vore halv innan och måste leva genom någon annan eftersom ditt eget jag är för krävande att hantera ensamt.

Jag satsar på att jobba på att inte känna att man inte måste ha någon annan för att bli 1. För det som har varit var och var inte alltid så bra, och det som kommer kanske aldrig någonsin mera blir.
Då är det bra om man kommit till ro.

Fulmusik

Nu är jag så förbannat trött på denna äckliga jävla innehållslösa musiken som spelas på radion, i folks bilar och hem. Ge för fan upp! Blir helt utvecklingsstörd av att lyssna på skiten. Bara människor utan personlighet och egen vilja lyssnar på sån skit.

Jag fick mig dock ett gott skratt när jag läste Nöjesguidens recension av David Guettas senaste album:

Citat:
"Sist men inte minst är musiken ett problem. David Guetta har i det som är tänkt att vara dansmusik missat idén om dansmusik. För mig finns upplevelsen av dansmusik i suggestionen. David Guetta gör allt för att undvika en sådan upplevelse, monotonins förtrollande kraft hålls inte för sann. Detta är inte musik att dansa till, detta är musik att slå huvudet i väggen till, veva näven i luften till och slutligen att kräkas till."

Läs hela här.

Slutligen kommer här en låt som till stort bidrar till min frustration. Det är ta mig fan det absolut sämsta jag någonsin hört på radio. Vad vill den? Jag bajsar hellre.

Nära målet

Roliga saker händer karriärsmässigt. Jag tror/hoppas att saker och ting kommer att ske som jag tänkt men jag vågar inte riktigt ropa HEJ än, sååååå nära nu inför något jag jobbat hårt för i 5 år. Pratade med min chef häromdagen och insåg hur mycket jag utvecklats ledarskapsmässigt det senaste året. Otroligt mycket genom det stora ansvaret jag fått och det är det som gör mig så lugn, för jag vet att jag kan klara av den nya uppgiften med råge. Jag skulle aldrig klarat det utan henne och framförallt inte utan mig själv.

Jag känner mig mer stabilare nu i mitt tänk då jag har en plan och ett mål för det kommande året. Känns mycket bra jämfört med för bara någon månad sedan då jag inte hade det där målet att fokusera på.
Jag kommer att ta till mig den nya uppgiften och göra mitt allra bästa som jag alltid gör. Efter detta året fortsätter jag enligt min plan. Min utveckling. För det mår jag bra av.

Jag har en pepplåt från filmen "500 days of Summer", (har du inte sett den SE den). Älskar den här scenen och blir så jäkla glad...det spritter i hela kroppen varje gång jag hör den, men för att undvika risken att folk tror att jag är utvecklingsstörd på tunnelbanan brukar jag bara nynna lite för mig själv. Hemma är det andra bullar...



För finare upplösning kika här.

En annan mycket viktig sak. När man bestämmer sig att det ska fungera så gör det det. Det gäller både arbete och kärlek.

Grejen med semester och resor

Imorgon börjar officiellt min semester. 23 dagar ledigt i rad ska jag ha, 2008 var jag senast ledig så många dagar i rad, då 4 veckor. Jag gillar att dela mina semesterveckor över året så att jag har kvar för en solresa när jag behöver det som mest, nämligen på vintern.
Jag har de senaste 2 åren rest iväg på vintern och det är otroligt skönt att hämta energi när det är som kallast och jävligast här hemma. I mitten av Februari var jag i Thailand, närmare bestämt Karon Beach i Phuket. Thailand har ju blivit väldigt "svennigt" utan att jag riktigt förstår varför, vad är grejen liksom? Visst, det är varmt (fööör varmt mitt på dagen), man får de obligatoriska försäljarna (dvd 60 baht madaaame) och sedvanliga ödlorna på hotellrummet. Phuket är som vilken turistort som helst i världen, men jag vill slå ett slag för öarna utanför. Det är där det händer något. När vi blev de sista turisterna kvar på en av Fiji-öarna såg man helt plötsligt stranden och havet, lugnet infann sig i själen och livet blev helt plötsligt väldigt gött. Där ville jag stanna längre än de 2 h vi befann oss där och det får bli mitt bästa minne av Thailand.












Bjuder på en misslyckad hoppbild "För det gör Kenza jämnt" enligt Amanda. Det var inte så lätt att få till det kan jag säga.

Avkoppling handlar för mig att hitta de där sköna stunderna. Att resa och infinna sig i nya miljöer är en bra början. Mina resor denna semester blir nygamla miljöer i fashionabla Göteborg down west och Brighton och London igen.

Till hösten kan jag nog inte stå emot att hälsa på den här lilla slinkan.

Tänkvärt

Har kommit till en plats i mitt liv där något skaver och kliar, som inte känns rätt utvecklings - och karriärmässigt (ja igen). Det är inte lätt det där, att komma på vad man vill göra när man blir stor. Jag är fortfarande väldigt glad varje dag jag går till mitt jobb men jag känner att jag har så mycket mer. Mer kunskap, erfarenhet och kreativitet att ge. Jag vill inte längre "slösa" min tid. Man brottas med normer och "borden". Herregud en 30-årig singelkvinna som inte vet om hon vill ha barn! gah! Börja plugga igen när man är 31 eller vara bitter när man är 40 och ångra att man inte gjorde något åt det vid 30-årsåldern?
Endast jag och ingen annan kan veta vad som är bäst för mig.

Tänk på det här:
Om du hade ett år kvar att leva, du är frisk och pengar inget problem, skulle du arbeta för samma företag, i samma bransch? Skulle ditt liv se likadant ut?

På jobbet händer det annars bra saker, dåliga sidor försvinner och bra kommer in. Det ska firas med råge.

Här kommer en låt som jag kom att tänka på då min storasyster sa att om jag vore en låt skulle det vara denna. Florence Welch är inget annat än fierce! Och jag älskar låten.

Coming home

En av låtarna från Lykke Lis senaste album "Wounded Rhymes". Den bästa tycker jag. Den här melodin får symbolisera mitt känslotillstånd just nu. Ibland är det fint med känslor, ibland ska man bara vara tyst. Det blir lite lättare då.

Till sommaren ska jag gå på mer konserter.

Pepp i opepp

Oj här har jag inte skrivit på ett tag. Jag har helt enkelt inte haft lust. Mycket jag velat skriva om men som sedan aldrig kommit till.

Det har hunnit bli Vår här i Sverige, tidigare än förra året tror jag och det är tusan så skönt och inte en dag för sent. Vi har haft upp mot 18 grader och sol och det får mig att njuta om det inte vore för att jag drabbats av en förkylning (!) så här på Vårkanten..jaha. Men nu är jag frisk och är ledig hela 3 dagar av 4 denna påskhelg och det ska ätas och drickas gott.

Det är mycket jag längtar till. Jag längtar till det underbaraste halvåret på året (April-September) som äntligen är här och det gör mig förbaskat glad. Tidig Vår där vi trotsar regnet och dricker öl på uteservering, Vår som övergår till sommar och ger oss fräknar på näsan och hopp om livet i detta kalla land och sommaren som kommer med allt det goda - semester, resor, systrar, bad, öl, vila, världens finaste Stockholm och nattabad.
Juli är en fin månad att längta till - av väldigt många anledningar. Då har jag bland annat semester och åker till England och tar med en vän som är så pepp på bla. London. Faktiskt den enda resan till som jag har planerat det här året. Jag börjar bli vuxen och spar mina slantar istället.

Jag längtar till den dagen mina kollegor slutar vara sjuka och vi som faktiskt jobbar kan få ta det lite lugnt och känna att vi hinner det vi ska. Man tar sällan in någon extra person om någon är sjuk, och när nästan alla fasta är sjuka och alla extra är tagna så är det slut på resurser. Jobba på bara.
Jag längtar till den dagen jag slutar känna den rastlösa känslan att hela tiden vilja ta mig vidare men inte vet hur eller som vad. Något måste snart hända karriärsmässigt annars går jag under lite. Skippar lite efter andan.

Men det är som sagt Vår och årets ord var ju "Njuta".

Stundande resa

Semestern till Thailand närmar sig med stormsteg, jag har beställt en ypperligt fin baddräkt att svassa runt med där borta.
En dag ska jag orka visa bilder från min resa till England i slutet av Oktober där min 30-årsdag firades helt utan kris. Annars jobbar jag på som mest, uppåt och framåt och läser en CAD-kurs genom Textilhögskolan och därtill lite träning. Men ack snart stundar en välförtjänt semester och vila.




Källa:forluna