Jag är bekväm, väldigt bekväm. Skulle inte välja ordet lat utan snarare mindre aktiv.
Arbetsmoral har jag så det skriker om det, perfektionist som jag är, allt ska helst vara som jag vill ha det annars ser jag till att göra mig hörd.
Men det är småsakerna i vardagen jag pratar om. Jag har tex inte ”hunnit” skaffa ett elavtal sedan jag flyttade in 1 augusti 2009 , jag har en garderob fylld med pantflaskor som gör sig påminda om sin existens varje gång jag öppnar den men ändå orkar jag inte gå hela vägen till affären och panta dem, massa nya ideér inredningsmässigt har jag för min lägenhet men får aldrig tummen ur, kontrollen till tv:n behöver nya batterier sedan 2 månader tillbaka vilket har resulterat i att jag inte tittar på tv så ofta eftersom det är jobbigt att gå fram och tillbaka till tv:n för kanalbyte och för att inte tala om hur dåligt kreativ jag är om jag inte arbetar under lite press. Får jag inte en deadline gällande något föredrar jag passivitet. Jag sitter inte hemma och skissar och målar på måfå, utan behöver måttligt med press för att funktionera.
Kanske lite kontrast till den perfekta och organiserade arbetsytan. Lite som det skräp som döljer sig bakom "Vänner"-Monikas gömda dörr. Fast plastflaskor då.
Tills vidare sparar jag undan lite pengar varje månad om elräkningen dyker upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar