Jag tror jag lider av det, kan inte i mitt inre föreställa mig att det var endast 3-4 veckor sedan jag njöt i 30-graders härlig värme på Kreta. Vardagen kom alldeles för fort tillbaka och redan första dagen efter semestern kunde jag känna hur hösten hängde i luften. Kvällarna är mörka, kalla och fuktiga, löven har börjat ändra färg för att sedan vissna helt och dö. Så deprimerande.
Jag har jobbat 2 veckor och det känns som en evighet, min rygg har gått tillbaka till sitt gamla dåliga jag som innan semestern. Det är inte bara pga det fysiska som jag måste lämna det gamla bakom mig, utan det är för min skull. För att om man inte letar kan man inte finna. Då dör jag. Jag dör om jag stannar, och det kommer inte att hända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar